Milkol

Vid en vanlig vedförbränning brinner kolet upp fullständigt och bildar aska. Vid kolning i mila brinner en liten del av veden upp för skapa den värme som behövs för att hålla kolningsprocessen vid liv. Det är hela tiden en balansgång i lufttillförseln till milan för att hålla temperaturen på rätt nivå utan att kolveden brinner upp i onödan. Efter tändningen av en mila förkolas veden succesivt i en zon som sakta vandrar genom kolveden. Kolningszonen måste hålla en temperatur av ca 550 grader för att fungera. Genom hål i milans nedre kanter släpps luft in. Veden i botten på kolningszonen förbränns och ger värme till kolningen som sker högre upp i zonen. Där kolningen sker finns normalt inget syre utan kolningen sker endast med hjälp av de nedifrån kommande varma gaser. Närmast utanför kolningszonen sker en torkning av kolveden. Vattnet förångas och följer med röken ut. Om en mila sköts rätt ska kolningszonen vandra från centrum ut till kanterna, när den kommit dit är milan färdigkolad.

Resmilor: Resmilor delas upp i milor med horisontal botten och milor med lutande botten. De består i allmänhet av rest virke som är lutat mot en tändtrumma i mitten. Tändtrumman kallas med olika namn för: Bopåle, bordsstake, kung, mittgubbe, hjärtstock eller faskin. Utformningen är olika men funktionen är i princip densamma, att fungera som stöd vid resningen av milan och att möjliggöra tändningen i centrum av milan. Östgöta milan, tyska milan, italienska milan, stubbmilan och ribbvedsmilan är exempel på resmilor med horisontal botten. Östgöta milan är Sveriges vanligaste mila. Den består av tre meters kolved som är rest i en cirkel mot en centrumpåle. De övriga är relativt ovanliga. Värmlandsmilan och molindermilan är de vanligaste resmilorna med lutande botten. Fördelen med lutande botten är att kondenseringsvatten och regnvatten lättare dräneras bort. Nackdelen är att de ofta måste kolas med varmgång. Kolningszonen går då succesivt runt milan ungefär som man skär en tårta. Det är då risk att veden eller hela milan vrids och bildar en brinnande plockepinnhög. Vanlig volym på resmilor är ca 130 m3 ved. V

Vi använder oss av miltypen Östgöta milan                     med skorsten se fotogalleri.

 För mer förståelse se figur 1 nedan.